Cecilia Leijon-Fröjd

jag mår skiiit. jag vet inte vad jag ska göra. jag tror att alla i hela skolan som känner mig märker att något är fel. Jag vill ju inte ha uppmärksamhet, jag vill bara försökta ta mig ur den här skiten jag hamnat i (igen) jag vill bara vara den jag var innan. jag känner mig låg,som ett ljus som precis har slocknat. det är grymt jobbigt... Jag har inte mått så här dåligt sen i mitten av högstadiet. Den tiden var något som jag aldrig vill uppleva igen, men jag är inte långt ifrån nu känner jag. Men jag antar att det är bara att kämpa sig tillbaka, det är absolut inte lätt kan jag säga. men jag ska inte ge upp. För varför ska man ge upp sådana underbara medmänniskor som jag har? det är riktigt dumt av mig. Jag har dessutom satt mina spår i mig själv igen. Jag ångrar det inte och tänker kanske göra om det... Det är inget som ingen kan tala om för att jag inte ska göra. Det här vill jag kunna klara själv, men jag vet att jag inte kan. Men som tur är så har jag helt fantastiska vänner, ni vet vilka ni är <3. Utan er hade jag gett upp hoppet för länge sen.


I will keep fighting till the end of road.
But I can´t let you go.
You mean the world to me.
I can heardly breath without you.
I wish that I could hold you close,
just feel your body next to mine...